Nu är jag tillbaka.
Alltså det händer så himla mycket här att jag knappt kan få plats med allt i mitt huvud, än mindre få det på pränt. Jag börjar för cirka en och en halv vecka sen och arbetar mig framåt.
Förförra lördagen åkte jag och övriga Pechugas till flygplatsen och hoppade på ett litet plan till södra Mexico och staden Oaxaca som är helt grym och helt annorlunda än Guadalajara. Den är betydligt mindre, husen är låga, gatorna smala och krokiga och det känns mer genuint. Vi bodde på ett grymt litet hostel "La luz de la Luna" som kostade cirka 45 svenska kronor per natt, åt vegetarisk supergod mat, gick på marknader, åt insekter, besökte museum och pyramider och såg spontanteater. (Det finns massor med bilder på facet på min sida och Cathrine Spillane eller Sarah Barracco). Var fantastiskt härligt att vara lite kulturell och turistig. Jag kan säga att de rostade insekterna INTE är goda, kanske värt att pröva bara för att det är skumt, men inte goda. Däremot är "mexikansk pizza" typ helt underbart och om man vill köpa billiga skinnskor ska man åka till Oaxaca. Efter en dags turistande tröttnade jag och Cath och stannade kvar i stan och drack vin och åt guacomole i regnet. Jag har under min semester överkonsumerat guacamole, tostadas, sushi och piña coladas. Men det är så fantastisk gott och billigt, svååårt att motstå.
Söndagnatt satte vi oss på en buss som skulle ta oss till Puerto Escondido (dåligt översatt; den gömda stranden). Vi fick veta innan vi åkte att bussresan skulle ta 10 timmar, åka på små bergsvägar och nästan alla som åkte med den kräktes eller var med om en bilolycka. Vi hoppades att vi skulle kunna sova. Det gick inte, det var som att åka en brutal bergodalbana. Man flög runt hela tiden och eftersom de älskar att dra på acn var det minusgrader i bussen. Efter 10 och en halvtimme kom vi fram till värmen och var lagom mörbultade. Nu hade även Stan (fransman från Mexico City) Victoria (svenska), Roselyn (fransyska) och Victor (från ecuador och USA) anslutit till vårt sällskap. Vi började vår hosteljakt i 35 graders värme konkandes på våra väskor. Men vi behövde inte jobba hårt för det fanns rum på hostel nr. 2. Rockaway hotel. Där hyrde vi en minibungalow för sex pers, fast vi var sex men det var grymt. 20 meter från stranden, pool och kostade ca 50 spänn per natt. Vi spenderade måndag, tisdag, onsdag och torsdag där och gjorde i stort sätt ingenting, annat än att ligga på stranden, kasta oss i vågor, dricka drinkar, äta mat och umgås. Det var underbart. Hälften av de som hänger där är australiensare och alla är tokavslappnade surfare.. Det var svårt att stressa och planera där. Med andra ord var det grymt.
Sen blev det torsdag och eftersom vi egentligen hade skolan både onsdag och torsdag, tvingade vi oss att åka hem. Jag rekommenderar Puerto Escondido starkt. Jag har blivit lite solbränd men inte mycket för det var tokvarmt och jag gömde mig i skuggan. Huvudgatan bestod av en grusväg och mitt i hade restaurangerna sina uteserveringar. Eftersom det bara fanns en asfalterad väg var det svårt för bilarna att ta sig fram och många fastnade i gruset. En morgon var vi tvugna att stå och hänga på en bils flak för att få den att lossna, det gick inte...
Men efter sex dagar borta från GUadalajara var jag faktiskt riktigt glad att återvända. Kom hem till huset dumpade mina grejer och gav mig ut för att klubba. Dock hade resan satt sina spår och jag tröttnade rätt fort. Men sen kom fredagen! Först trodde jag att det skulle bli katastrof för när jag åkte från campus i taxi började det tokregna, blåsa, remla ner isklumpa från himlen och stormen var i fullgång. När jag kom hem hade vi ingen el och huset var översvämmat. Utanför ramlade träd och flöd skräp. Men vi trotsade stormen, hittade en taxigubbe som kört taxi i Guadalajara i 38 år och hittade alla bakvägar och tog oss till konserten. Jag måste medge att stormen gjorde mig riktigt rädd. Midnight Juggernauts, ytterligare ett australiensiskt band spelade på Calle 2. Det var fett och vi hängde med våra nyfunna mexikanska vänner som är såhärliga. Konserten var faktistk en besvikelse. Lyssnar man på myspace är det grymt, fett elektro. Men live var det alldeles för mycket gitarrer och alldeles för hårt. Men konserten var ändå superkul, så det gjorde inte så mycket. Det var tokdans på högnivå. Sen förföljde vi bandet till en klubb där de hängde i baren och var allmänt dryga. Jag däremot var i högform och körde locolocodans och hinkade GT. Folk var tokhöga på ecstacy (hur det nu stavas) och gnagde läskigt med tänder och hade stirriga ögon. Vi åkte en sväng förbi favvoklubben Acne men det var inget drag så vi begav oss till Fabio på efterfest. och bandet kom dit, jag kände mig lagom häftig. Inte för att de är superstora men det var en grym stämning. Vårt nya lilla gäng spelar i ett band som heter Bosque Discotece och är hyfsat kända här i Mexico så de kände de som arrangerade konserten som kom med bandet, sprit i mängder och deras privata langare. Jag chockas varje gång av hur drogliberala folk är här. Hursomhelst var efterfesten fet, med grym musik, dans, cykelturer och kärlek. Jag kom hem klockan sju dagen efter och var praktiskt taget död, men det var det så värt.
Lördagkväll hann jag bara med duscha och byta om och sen skulle Cath vara med i en fashion show. Jag skulle egentligen också varit med men efter som jag kommit hem så sent och min telefon var död, missade jag genrepet och därmed showen. Den var mitt i en jättemaskeradfest med disneytema och det var mycket smink, vintagekläder, blinkblinkljus och hög elektro och billig öl (5spännflaskan) högst uppe i ett övergivet hotell. Det var grymt. Tydligen var efterfesten ännu bättre, men jag var så trött att jag nästan somnade och lämnade stället vid två i ösregn. Återvände till ett tomt hus, åt empanadas och kollade på "24hourpartypeople".
En väldans bra helg med andra ord. Dock händer det en del läskiga saker här i Guadalajara. Förutom de konstanta diskussionerna kring drogtrafiken var det förra veckan en annan nyhet som upptog största delarna av nyhetstiden. En buss krockade med en personbil, inget ovanligt här. Däremot vill busschauffören efter krocken absolut inte stanna kvar men det var en hel del folk som tvingade honom. Men innan polisen hunnit dit så tog han fram en pistol och sköt sig själv. Anledning till det var att i bussen var det gömt ett stort antal organ i från barn, som var ämnade att säljas på svarta marknaden. Dagligen försvinner det mängder av barn här i Mexico som sedan mördas för att man ska kunna sälja deras organ. En verklighet som jag känner är långt ifrån min. Obehagligt och hemskt.
Dessutom läste jag nya siffror vad gäller världssvält. Var 3.6 sekund dör en person med anledning av svält. Otroligt. Hur fasiken ska man få rätsida på det?
Nu har jag kramp i mina fingrar. Peace out.
Förförra lördagen åkte jag och övriga Pechugas till flygplatsen och hoppade på ett litet plan till södra Mexico och staden Oaxaca som är helt grym och helt annorlunda än Guadalajara. Den är betydligt mindre, husen är låga, gatorna smala och krokiga och det känns mer genuint. Vi bodde på ett grymt litet hostel "La luz de la Luna" som kostade cirka 45 svenska kronor per natt, åt vegetarisk supergod mat, gick på marknader, åt insekter, besökte museum och pyramider och såg spontanteater. (Det finns massor med bilder på facet på min sida och Cathrine Spillane eller Sarah Barracco). Var fantastiskt härligt att vara lite kulturell och turistig. Jag kan säga att de rostade insekterna INTE är goda, kanske värt att pröva bara för att det är skumt, men inte goda. Däremot är "mexikansk pizza" typ helt underbart och om man vill köpa billiga skinnskor ska man åka till Oaxaca. Efter en dags turistande tröttnade jag och Cath och stannade kvar i stan och drack vin och åt guacomole i regnet. Jag har under min semester överkonsumerat guacamole, tostadas, sushi och piña coladas. Men det är så fantastisk gott och billigt, svååårt att motstå.
Söndagnatt satte vi oss på en buss som skulle ta oss till Puerto Escondido (dåligt översatt; den gömda stranden). Vi fick veta innan vi åkte att bussresan skulle ta 10 timmar, åka på små bergsvägar och nästan alla som åkte med den kräktes eller var med om en bilolycka. Vi hoppades att vi skulle kunna sova. Det gick inte, det var som att åka en brutal bergodalbana. Man flög runt hela tiden och eftersom de älskar att dra på acn var det minusgrader i bussen. Efter 10 och en halvtimme kom vi fram till värmen och var lagom mörbultade. Nu hade även Stan (fransman från Mexico City) Victoria (svenska), Roselyn (fransyska) och Victor (från ecuador och USA) anslutit till vårt sällskap. Vi började vår hosteljakt i 35 graders värme konkandes på våra väskor. Men vi behövde inte jobba hårt för det fanns rum på hostel nr. 2. Rockaway hotel. Där hyrde vi en minibungalow för sex pers, fast vi var sex men det var grymt. 20 meter från stranden, pool och kostade ca 50 spänn per natt. Vi spenderade måndag, tisdag, onsdag och torsdag där och gjorde i stort sätt ingenting, annat än att ligga på stranden, kasta oss i vågor, dricka drinkar, äta mat och umgås. Det var underbart. Hälften av de som hänger där är australiensare och alla är tokavslappnade surfare.. Det var svårt att stressa och planera där. Med andra ord var det grymt.
Sen blev det torsdag och eftersom vi egentligen hade skolan både onsdag och torsdag, tvingade vi oss att åka hem. Jag rekommenderar Puerto Escondido starkt. Jag har blivit lite solbränd men inte mycket för det var tokvarmt och jag gömde mig i skuggan. Huvudgatan bestod av en grusväg och mitt i hade restaurangerna sina uteserveringar. Eftersom det bara fanns en asfalterad väg var det svårt för bilarna att ta sig fram och många fastnade i gruset. En morgon var vi tvugna att stå och hänga på en bils flak för att få den att lossna, det gick inte...
Men efter sex dagar borta från GUadalajara var jag faktiskt riktigt glad att återvända. Kom hem till huset dumpade mina grejer och gav mig ut för att klubba. Dock hade resan satt sina spår och jag tröttnade rätt fort. Men sen kom fredagen! Först trodde jag att det skulle bli katastrof för när jag åkte från campus i taxi började det tokregna, blåsa, remla ner isklumpa från himlen och stormen var i fullgång. När jag kom hem hade vi ingen el och huset var översvämmat. Utanför ramlade träd och flöd skräp. Men vi trotsade stormen, hittade en taxigubbe som kört taxi i Guadalajara i 38 år och hittade alla bakvägar och tog oss till konserten. Jag måste medge att stormen gjorde mig riktigt rädd. Midnight Juggernauts, ytterligare ett australiensiskt band spelade på Calle 2. Det var fett och vi hängde med våra nyfunna mexikanska vänner som är såhärliga. Konserten var faktistk en besvikelse. Lyssnar man på myspace är det grymt, fett elektro. Men live var det alldeles för mycket gitarrer och alldeles för hårt. Men konserten var ändå superkul, så det gjorde inte så mycket. Det var tokdans på högnivå. Sen förföljde vi bandet till en klubb där de hängde i baren och var allmänt dryga. Jag däremot var i högform och körde locolocodans och hinkade GT. Folk var tokhöga på ecstacy (hur det nu stavas) och gnagde läskigt med tänder och hade stirriga ögon. Vi åkte en sväng förbi favvoklubben Acne men det var inget drag så vi begav oss till Fabio på efterfest. och bandet kom dit, jag kände mig lagom häftig. Inte för att de är superstora men det var en grym stämning. Vårt nya lilla gäng spelar i ett band som heter Bosque Discotece och är hyfsat kända här i Mexico så de kände de som arrangerade konserten som kom med bandet, sprit i mängder och deras privata langare. Jag chockas varje gång av hur drogliberala folk är här. Hursomhelst var efterfesten fet, med grym musik, dans, cykelturer och kärlek. Jag kom hem klockan sju dagen efter och var praktiskt taget död, men det var det så värt.
Lördagkväll hann jag bara med duscha och byta om och sen skulle Cath vara med i en fashion show. Jag skulle egentligen också varit med men efter som jag kommit hem så sent och min telefon var död, missade jag genrepet och därmed showen. Den var mitt i en jättemaskeradfest med disneytema och det var mycket smink, vintagekläder, blinkblinkljus och hög elektro och billig öl (5spännflaskan) högst uppe i ett övergivet hotell. Det var grymt. Tydligen var efterfesten ännu bättre, men jag var så trött att jag nästan somnade och lämnade stället vid två i ösregn. Återvände till ett tomt hus, åt empanadas och kollade på "24hourpartypeople".
En väldans bra helg med andra ord. Dock händer det en del läskiga saker här i Guadalajara. Förutom de konstanta diskussionerna kring drogtrafiken var det förra veckan en annan nyhet som upptog största delarna av nyhetstiden. En buss krockade med en personbil, inget ovanligt här. Däremot vill busschauffören efter krocken absolut inte stanna kvar men det var en hel del folk som tvingade honom. Men innan polisen hunnit dit så tog han fram en pistol och sköt sig själv. Anledning till det var att i bussen var det gömt ett stort antal organ i från barn, som var ämnade att säljas på svarta marknaden. Dagligen försvinner det mängder av barn här i Mexico som sedan mördas för att man ska kunna sälja deras organ. En verklighet som jag känner är långt ifrån min. Obehagligt och hemskt.
Dessutom läste jag nya siffror vad gäller världssvält. Var 3.6 sekund dör en person med anledning av svält. Otroligt. Hur fasiken ska man få rätsida på det?
Nu har jag kramp i mina fingrar. Peace out.
Kommentarer
Postat av: Magnus
Det låter faktiskt riktigt fett. nästan fetare än stockholm lixom. fast nej, det går ju inte hahaha
Postat av: daniel
satan i gatan. den där resan lät ju sjukt trevlig. efter två dagar i sängen vill jag inget hellre än att komma ut. blev ännu värre nu. tyck synd om mig, jag har influensa. aussie style!!!
Trackback
