springbreakintj

sjukdomar cyklar sma cyklar musik ljud taxishaufforer ord karlek kramar liv levande manniskor ljud ljud ljud ljud

konserter

belle and sebastian langtan och saknad ol ol roka fest dans fina vackra manniskor som gor konst for att de alskar livet
och livet alskar dem. Onskan att satta livet och orden pa prant och visa att livet kan vara enkelt och all drama vi skapar kanske inte alls ar sa farligt som vi malar upp det. Och om vi skapar den kanske ar detfor att gora livet lattare och om det al final de cuentas ar daligt ja, da far vi borja om, eller?

Dessa dagar ar alldeles fyllda av tankar och ord och kanslor och de ar stora. Jag sover for att forsta. Ni forstar mig for att alska. Jag alskar er for att forsta. och for att agera. Aktion ar flyktligt och bristvara. Ta hand om ditt engagemang, det vaxer inte pa trad. Ord vaxer pa trad. De kommer aldrig ta slut men du kanske gor det. Din energi kanske gor det och det maste du ta vara pa. DET KAN BARA DU TA VARA PA. DET KAN BARA DU TA VARA PA. DET KAN BARA DU TA VARA PA.

lATe night thoughts. under baltetkommentarerna gar pa hogvarv och skvallret snurrar runt i mitt huvud.

Kommer ni vara de samma? Jag?

Jag skrammer min omgivning med min totala hangivenhet och bristfalliga sprak. Kvasipretentios. he! he! he!

langtan, eeh.

I gave myself to sin again,,,,,,,,,,,,,,

Nu har jag snart endast en vecka kvar här. Men jag tänker så mycket på återvändandet att det känns som om det är imorgon. Länge sedan jag skrev på riktigt men i min nya lya finns inte internet. Det finns inte heller varmvatten, ett fungerande kök eller värme och lampan i mitt rum är sönder så jag lever i ljussken. Men det är fint. Mitt i smeten, fina fönster och en mycket skön lånad säng med lånad sovsäck och värme från vänner så jag överlever. ..

De senaste veckorna har varit fyllda av mycket och ingenting. Julen firades med Cath och vi delade ut mat till familjer som inte har råd att fira jul. Det var intensivt och organisationen som vi gjorde det med skrek jesus mest hela tiden och höll varandra i handen vi och de som bodde i slumområdena tittade med uppspärrade ögon och i de momenten enades vi i total förvirring. Överväldigande. Efter det blev vi hemkorda av en hysterisk dam som insisterade pa att ta vara nummer for mojligt "hang" nagon dag. Som tur ar har vi inte hort av henne. Sen lagade vi appelkaka, lax, potatis, sallad, drack rodvin och hemmagjord (inte sa valdans god) glogg och tittade pa daliga julfilmer pa tv. Men det var fint. Riktigt fint.

I mellandagarna lyckades vi sova hela dagarna, dricka alldeles for mycket ol, missa alla mal som vi satt upp och trottna pa stan. Sa den 30:e beslot vi oss att lamna staden och aka till stranden, La Llorona (graterskan, eller nagot liknande, for sanden gor speciella ljud nar man gar). Det tog oss ca 6 timmar att komma dit. Normalt sett tar det 4 men vi glomde halften av allt vi skulle ha med oss och fick seriost atervanda till fabios, mitt, caths och sucios hus totalt 6 ganger... Val ivag var det hog musik, mycket rok och total avslappning. Helt fantastiskt tropiskt landskap och kex. Vi blev stoppade av polisen for fortkorning, men de var snalla och vi lyckades slippa undan utan att betala varken fortkorningsavgifter eller mutor till polisen. Fabio som var mest i narkontakt med dem vittnar om stark specifik rok doft och rodsprangda ogon. Jag var i allafall livradd och ganska overtygad om att vi skulle fa lamna ifran oss alla pengar vi hade, och allt annat med. Men icke.

Vi spenderade 5 dagar pa stranden. Fem underbara dagar utan nagonsom helst plan eller krav att gora nagonting. Det mest aktiva vi gjorde var att klattra upp till toppen pa en klippa for dar fanns en resturang. Men val dar at vi quesidillas, fisk, rakor och hummer sa jag vet inte om min aktivitet raknades. Pa sjalvaste nyarsafton hangde vi runt och gjorde ingenting, at nyarsmiddag och tio i tolv insag vi att det skulle bli ett nytt ar sa vi joinade vara grannar, tog en shot tequila och kramades framfor brasan. Fint. Jag tankte pa er. Pa stranden hade de anordnat en fest och hade band och dj:s och grejer. Till en borjan var msuiken reggae men nar vi lyckades ta oss dit hade huvudakten kommit igang och minimal techno var valet. Jag maste saga att minimal techno inte ar min favoritmusik. Dj:sen var ifran Guadalajara och "varden" for eventen sa att de var de basta dj:s darifran. S och F som djar i Guadalajara bada tva var smatt forvanade over uttalandet och nar jag sag tva sextonariga killar tokdansande till musik som lat som min radio ar pa vag att do och lyckliga med varsin ol delade jag deras kansla.

Tror detta nyar var det absolut lugnaste jag har varit med om, men det var fint. Ska lagga upp bilder sa ni far se. fINT.

Nu idagarna blir det itne heller mycket gjort. Planerar for hemkomsten, pratar med universitet och overlyckliga foraldrar. Jag anlander 17:00 till Kastrup om nagon vill valkomna mig, ha! :)

Idag blir det cykling och nattkonsert med Bosque, imrogon har jag min avskedsfest med twister, malning, spel och gelatin, lordagska jag pa dop och de ovriga dagarna ska jag fotografera Guadalajara och mina vanner.

Peace out, peps. Vi ses snart i snon.

God Jul mina alskade vanner. Tanker och alskar er intensivt fran Mexico. snart i Sverige med samma intensitet.

Hey peps.

Nuförtiden pluggar jag inte längre. Studierna är avslutade och bortglömda och jag spenderar hela min tid med att slappna av, jobba med små projekt, planera min framtid och annat kul.

Jag minns inte riktigt när jag skrev sist, men mycket har hänt. Förra veckan var det ju tatuering och det upptog mest av min tid. Titta på den, fotografera den, visa upp den, tänka på den, smörja in den, skydda den från vatten och hårdhänta kramar och titta på den lite till.

I lördags var jag på bröllop. Bröllop i Mexico är häftigt. Massa massa massa folk. 300 personer. Rosor, vitt, hacienda, mat och gratis alkohol i määängder. Vi kom 3 timmar försent. Dels för att folk inte vaknade, och vi fick vänta på sjusovare och folk inte riktigt kan planera här. Dels for att när vi väl kom iväg och stannade för att tanka upptäckte vi att bilen läckte mängder bensin och vi fick åka till verkstad. Jag och Cath blev kvar i bilen medans de hissade upp den och i gårdagenskläder, oduschad, bakis, bensinångor och känslan av att åka karusell fick mig att vilja spy, inte världens uppladdning inför ett bröllop. Till slut insåg vi att vi förmodligen inte skulle lyckas ta oss de tre timmarna till leon i Fabios halvdöende bil så vi fick åka till hans föräldrar på andra sidan stan och byta. Första gången jag fick träffa hans mamma och jag somsagt i gårdagens kläder, oduschad, luktade bensin, spyfärdig, stora svarta glasögonen, och bakis.. Kände att jag gjorde ett gott intryck.. Till slut kom vi i allafall iväg och körde bara fel 4 gånger. Till slut kom vi fram till Leon och hotellet, duschade 5 minuter, på med kläderna och försökte göra det bästa av mitt hår som efter att ha tvättats med hotellet shampoo, såg ut som ett fågelbo. Alla som känner mig vet att jag behöver mycket tid att göra mig iordning och ni kan ana mitt humör och utseende när vi efter ca 30 minuter gav oss i väg till bröllopet. Men men, det var i allafall fantastiskt. Jag höll på att ramla rakt in i brudparets brod när vi anlände och gick för att presentera oss men en liten ängel räddade mig och räddade mig brutal pinsamhet. Sen tryckte vi i oss god mat, x antal glas rödvin och efterrätter och vodka med mineralvatten (som är förvånansvärt gott) och dansade hela natten. Jag lyckades ganska bra måste jag säga, är nöjd med min insats..

På vägen hem krockade de andra två bilarna som våra vänner kom i och kvällen dog ut lite tråkigt, men jag är väldigt nöjd med mitt första mexikanska bröllop.

På lördag ska jag tvinga mina vänner att fira lite lucia med mig och ska göra ett försök med lussebullar, jag lovar att berätta allt om det. För övrigt har jag varit med i en splatterfilm som upprörd turist och blivit utsatt för blotteri på bussen.. Tänkte att jagskulle undvika att berätta det men det går inte. Jag ock Cath hade varit i stan och tog vanliga bussen hem. Efter två kvarter går en transa på i magtröja och lågt skurna tighta jeans.. Hon ställer sig längst fram i bussen och börjar sjunga Madonna låtar och jag lovar han sjöng tio gånger värre än jag gör.. Efter tre hemska låtar börjar han sakta förföriskt ta sig igenom bussen och närmar sig oss där vi sitter längst bak i bussen. Han/hon ställer sig bredvid Cath och börjar smygsmeka sitt ben mot hennes och fråga oss vart vi är från, och ge oss komplimanger. Det hela var mest komiskt och skrattretande, lite obehagligt, tills han/hon försöker pussa på oss. Då blev vi lite skrajsna och flyttade oss närmare väggen. Men människan slutar inte kasta oss lystna blickar och försöka förföra oss genom och vi stirrar beslutsamt ut genom fönstret hela tiden. Till slut säger han/hon något och vi tvingas titta dit och ser att upp ur de tighta lågt skurna jeansen sticker en snopp. huuuuuuuuuuuuu. Obehagligaste upplevelsen på länge! Det äckligaste är att han fortfarande har sitt ben mot Caths och hon kan inte komma undan!! Till slut kommer en stor robust tant till vår räddning och ser till att få av människan från bussen. Vi överlevde men kände oss hyfsat violated. Urk urk urk.

Sedan dess har veckan varit ganska lugn. Jag ritar och målar och sätter ihop bilder med ljud och har roligt.

fler bilder från själva proceduren kommer imorgon.. det gjorde inte ont!

hEJ aMIGOS.

Jag blir ytterst lycklig över ert uppmuntrande av min egoism och selfindulgence genom denna blogg. Tror dock, att jag faktiskt lärt mig en hel del om ödmjukhet här. ni får se när jag kommer hem. Magnus, tack, för det första fylleinlägget. fint, oerhört fint. Kommer att joina dig i Stockholm till våren, tjoho!

Som ni vet åkte jag till Mexico City med världens bästa följeslagare Catherine. Det var oerhört spontant, och väldigt olikt mig, men fett. Vi bodde på hostal Moneda, där man fick frukost och kvällsmat och sängplats för 80 kr natten, ungefär. God mat dessutom! Vi kom fram till DF på lördagkväll efter en hård kvällen innan och var rätt möra. Började med att ta metron åt fel håll och hamna lite fel. Men till slut hittade vi hostalet och allt var frid och fröjd. Åt soppa, värmde upp oss (det var iskallt) och gick på klubb. Klubben var också iskall eftersom de insisterade på att ha dörren öppen och vi blev attackerade av popsnören. Sen blev det miss i kommunikationen och Cath blev plackat medans jag var trött och ville hem. Men en trevlig kväll.

Mexico City är en otrolig stad med massor av events, museum, exhibitions, cafeer, markander, folk, folk, smuts, dofter, färger. Vi gick på moderna museet, kulturhistoriska museet, en utställning om gäng i Latinamerika (absolut favorit, ska länka..), Frida Kahlos hus och museum, Xochomilco med de konstiga små båtarna och foldfamiljer, marknader, marknader marknader, vi åt massor med mat, såg den nya bondfilmen, Katedralen, Bosqu Chapultepec och massa mer. Jag njöt i stora drag av att vara i en ritkgit stor stad. Metron är helt galen och jag har aldrig sett så mkt folk i hela mitt liv. Men det var helt galet. Vi gick fel ett antal gånger, och hamnade i lite läskiga områden men det var intressant. Man befann sig i värsta rikemansområdet och ett kvarter bort var det slum och misär.

Men trots allt vad folk säger om Mexico City, hur farligt det är, och smutsigt och förorenat, så tyckte jag det var fantastiskt. Jag upplevde inte det som smutsigt, och visst är det farligt men inte dagtid och inte överallt. Mestadels är det bara roligt och fantastiskt. Rekommenderar det starkt.

Bussen dit från GDL kostade 600 pesos och hemresan 280, och om man inte räknar med vad jag spenderade på marknader så spenderade jag drygt. 2000 pesos på min resa, vilket är ungefär 1300 kr. väl spenderade pengar!

Sen dess har inte mycket blivit gjort. Massivt häng med Fabio, Baccardi-fest med gratis alkohol, den coolaste efterfesten jag varit på i hela mitt liv (i ett övergivet hus, tre våningar, fönster utan glas, inga trappor bara stegar, elektro, öl och ananasdrinkar, tokdans och underbart), plugg, antikviteter och bussturer, ytterligare en fest, som blev inställd och jag blev magsjuk och kräktes, urk. Sen var det söndag och jag blev bra igen och vi fick vara med när Bosque Discoteca spelade in sin skiva igår och idag ska ajg dit med. Otroligt roligt! microfoner, studio, knappar, röka, öl, uno, kortspel, sov, häng, sjunga, dansa, kramas, kärlek, toan går i sönder, den blir hel igen, till affären med lista, choklad, roligt roligt roligt.

Imorgon är det min sista dag i skolan!! sen är det finals och sen är den 1 ½ månads häng.
Måste berätta att jag blivit inbjuden till föräldrarna, och är oerhört nervös. alla tips på charmanta fraser och dylikt välkomnas hjärtligt.

min spanska har gatt utfor, mitt balanssinne ar totalt borttappat men jag ar i Mexico City och det ar grymt. Har inte blivit ranad en anda gang!!! Atervander till Guadalajara i natt och imorgon lovar jag en utforlig beskrivning av mitt forsta besok i denna enorma stad.

mitt uppe i examvecka och datorerna i skolan lagger av. fan. jag har spillt yoghurt pa min klanning. fan. Barack Obama vann. yeah. Ett plan med en regeringssnubbe och chefen for de som utreder kidnappningarna kraschade mitt i Mexico City igar kvall. mystiskt och hemskt. Jag somnade pa tangentbordet idag. damn.

Vet ni, jag kanske ska fira jul i Guatemala!! Galenskaper och ljuvligheter. Mexico ar galet, massa ljud, farger och former, intryck, lukter, dofter, saser, musik. De senaste veckorna har varit nastan for fyllda och mitt kreditkort, bankkort och internetbank har lagt av sa jag ar nu fattig och tvingas lana av givmilda vanliga vanner. Har haft mitt forsta brak pa spanska och forstatt att vissa blandningar helt enkelt ar farliga. Har utslag stora som handflator pa rumpa och lar av en outgrundlig anledning och en jattestor ljusbla afroperuk ingar nu i min garderob. Har ont i halsen, och smustigt har och massa prov att plugga till men ska istallet spendera dan med att ata pizza och utoka min filmkunskap, som tydligen ar brutalt bristfallig.

Kom igar hem ifran en miniresa till Morelia, Patzcuaro, Tsin Tsun Tzan och lite andra stallen. I helgen firade man har i Mexico namligen "Dia de Los Muertos" som ar du som en allahelgonasdag fast utvecklad deluxe. De dekrorerar gravarna, sover, dricker, ater, hanger pa kyrkogarden i tva dar och det ar magiskt och underligt. Man forundras over deras engagmang och starka familjeband. Jag vill gifta mig med en mexikan eller nagon med denna kulturen for det otroligt och blandande vackert nar man ser dessa familjerna. Jag ska lagga upp kort for det ar svart att beskriva med ord. Min resa skulle ha borjat i lordags klockan elva men jag forsov mig och missade bussen efter som jag kvallen innan varit pa halloweenfest utkladd till fargen bla men liknade mest en bla aretha franklin och blivit full och risig.. Men efter en helvetesfard genom guadalajara kom jag ivag vid halv ett, tack vare min skyddsangel. Sen spenderande jag 24 timmar intensivt firande dia de los muertos med massa mat (potatis, mums!) och ponche som ar ungefar som glogg och eftersom det var nast intill iskallt sa dracks det mangder. mums.

Nu satter veckan igang med examenes och jag raknar med sena natter, dalig mat och tristess. Men snart stundar helgen och vi ska aka pa roadtrip!, sova i talt, grilla, mysa, ha pa oss varma klader och varma varandras fingrar. Det kommer bli fint. Jag ska gora appelkaka och ta med! Sen ar det bara en manad kvar av skola, tjoho!! Och snart ar det Hot Chip konsert. yeah!

Livet i Mexico rullar förbi alldeles för fort. Jag hinner med ungefär hälften av det jag vill hinna med, sover bort en hel del, glömmer massor och njuter till 100 procent.

Mor och Far har varit på besök i en vecka. Det var jättekul och ganska jobbigt. Två världar som kolliderar maximalt. Alla känslor från Sverige välde över mig och jag var inte helt och hållet mentalt förberedd på hur tufft det i verkligheten skulle bli. Men samtidigt - al mismo tiempo - var det hur roligt som helst att få visa Mexico för de man älskar, äta mycket mat och dricka drinkar. Vi turistade på som tusan, besökte marknader i Tlaquepaque, testade Tequila i verkliga byn Tequila, shoppade, var på superjättestoramarknade San Juan de Dios, Pappa åt tunga och körde på sin blandning av svenskaengelskatyska och gracias, jag åt svenskt godis och fick fina skor. Vi saknade storasyster och överkonsumerade Piña Colada.

På onsdagen var det konsert - Soulwax och Too Many Dj:s- Det var FETT! GRYMT! SKITBRA! Soulwax var bäst. Vitamin Water delades ut, jag körde vodka och sprite och vi tokdansade hela natten. På grund av mitt sinnes höga altitud den kvällen delades det ut en hel del kärleksförklaringar och slutade i missförstånd och jobbiga känslar. Men allt är löst igen och jag vandrar på rosa moln även om jag inte riktigt får. På lördagen, innan onsdagen, var vi på "garage-under-alternative-concert-party". Fckn Burritos spelade på taket i ett övergivet hus. Luften var tung av rök, ögonlock hängde slappa, dunket fick mitt hjärta att stå ut genom tröjan, kärlek låg i luften, jag presenterades som flickvän, svimmade nästan av chock, drack äcklig öl, blev utbjuden av en uppumpad anabolagalen mexikan och somnade lycklig på Moskva-gatan.

Veckan har varit hård eftersom jag försökt maximera mina dagar. Morgon stress till stress till skolan, dag umgås med mamma och pappa, kväll umgås med vänner och gå på fest, natt moskvagatan och så fortsätter det så. Några nödlögner var tvunga att dras. En natt sov jag hos Fabio och var tokförsenad till min frukost med Mor och Far så vi beslutade att han fick skjutsa mig eftersom jag var övertygad om att  Mamma och Pappa skulle vänta inomhus på sitt rum. Men icke, när vi kommer körandes ser vi Pappa stå utanför hotellet med hotfull mustach och armarna i kors. Obehaglig situation kan jag säga. Det ledde till utebliven presentation och stress hejdå, och sen var det nästan slut på familjelyckan innan mina föräldrar fick den ljuvliga insikten att jag faktsitk är hyfsat vuxen och ansvarsfull och får ta hand om mig själv. Det var ett fint ögonblick.

Igår var det äntligen dags för Motorork- endagsfestivalen. Såg fett framemot MGMT och The Kooks, jag hade gjort det med rätta. Det var grymt. The Handshake var nog bäst. Även Flaming Lips, var en höjdare, och trots att Nine Inch Nails spelade typ en miljon timmar var det en hel del låtar som var riktigt dansanta och jag uppe på mitt moln dansade med natten och förstod innebörden av "tjoho" på massa nya nivåer. Jag lär mig verkligen om livet och nivåer här. Hade samtal om portaler, födelse och känslor i hårtoppar. Fick giftasmålserbjudande och nöjt i mina nya tokgräsliga solglasögon.

Jag har ifrågasatt många av mina verkligheter och insett brister i det mänskliga vetandet. Vet att det låter stört flummigt men så är det. Återkommer snart när jag förstår det lite bättre själv.
 

Livet ar fint.

Ibland får man bara till den där perfekta blandningen av alldeles för full, indulgence, svettolugga, lite för mkt blingbling och avslappning, och då blir man så cool som jag är. Njut.

Idag ar det tisdag, klockan ar halv elva och det har varit elavbrott i skolan. Jag hoppades pa att den skulle stanga ner och att  vi skulle fa ledigt men icke. Istallet sitter jag nu och borde tokplugga till mitt historiaexam. Skitkorv. Hatar parcials. Frustrationen ar ii hogform och aven traningsvarken. Jag gar i trappor som om jag vore stelbent.

Helgen var grym. Grym ar nog det mest frekventa ordet pa denna blogg. Eller ja, fredagen var ingen dag, jag var i skolan tva timmar, var trott. Hangde med Cath och Sara, at indisk mat och kopte skor. Grymma skor. Sen akte jag hem och sov.
Lordagen vaknade vi tidigt och samlade ihop pechugas, solkramer, mobiltelefoner, hattar, leksaker och tog oss till bussstationen och begav oss till Chapala. Chapala ar en av Mexicos storsta sjoar, om inte den storsta. Den ar tokfororenad och det var egentligen inte sa kul. Vi at Guacomole i solen, lekte med en Zebra, lyssnade pa Zumba och jag kopte illrosa fejkade Raybans. Sen tittade vi pa vattnet och jag blev sentimental. Caths pojkvan har gjort slut med henne (over facebook!) sa hon var ledsen. Tillsammans inandades vi den nagot friskare luften, holl hand och kande en massa saker. Ibland ar det sa vart att aka ut och titta pa naturen. Tydligen, enligt Fabs, finns det feta blomsteraffarer dar som han ska visa oss. Har aldrig visat ett sa stort intresse for natur, blommor och trad som nar jag ar med honom. Efter ett par timmar i Chapala ville vi aka till Ajijic och hoppade pa skrangelbuss nummer tva. Vi visste inte riktigt var Ajijic lag men antog att det var dar de flesta gick av. Varfor jag gjorde det antagandet ar oforklarligt och ja. Det slutade med att vi somnade pa bussen och vaknade upp i Jocotepec, endstatitionen.. Men det gjorde inte sa mycket for Jocotepec var najs. Vi kopte studsbollar och pelotas och spelade boll pa torget, jag pratade med Annika, underbart, vi drack sangria och diskuterade man och karlekar. Sag en bil i en vagg och ramlade in i ett majsstand. Pa det hela taget en mysig dag.

Sen atervande vi till Guadalajara for att ga pa maskeradfest med attiotalsgangstertema. Jag korde med pa attiotalsabbaglam-look. Men det var uppskattat och eftersom Bosque Discoteca skulle spela sa var det mer passande. De var grymma. Min tillfalliga man Fabio spelade elgitarr och synth och var het deluxe. Fckn Burritos korde ocksa sin grej och det var fett. Forst var de utkladda i caper a la de svarta riddarna i Sagan om Ringen och under hade de nagon slags futuristisk insektsuniform. Det var chido, och jag tokdansade pa hogvarv. Sen var det dags for "after" efter en massa roddande. Men nar vi skulle aka till Aftern blev var lilla bil pakord av en stor jeep. Krocken var inte sa farlig, framhuven blev lite mosad. Men jag blev radd, dels pa grund av krocken och dels pa grund av de 5 polismannen med k-pistar som kom springande och dels for att det fanns knark i bilen.. Men till slut var det inte sa farligt. Polismannen var pa var sida och gav oss cigaretter medan vi vantade i drygt tva timmar pa forsakringskillarna. Vi lyssnade pa musik, masserade varandras huvuden och at tictac. Forsakringsmannen kom, poliserna forhorde, mannen i andra bilen blev aggresiv och hotade med att sla ner Fabs, mer forhor och sen fick vi aka ivag. Da var klockan sex sa det blev ingen efterfest och vi akte hem till Fabs, jag sjong lite Abba, vi tittade pa youtube och sen sov jag till halv tre dan efter. Sedan dess har jag bara pluggat. Men till helgen blir det los james och bosque discoteca pa "garageparty", torsdag ska jag cykla runt i stan och titta pa trad och dar emellan ska jag forsoka lyckas bli godkand pa fyra prov och tre projekt...

Peace out, my friends.

Daniel jag tycker jättesynd om dig, jag lider med dig. Lyssna lite på Bosque Discoteca, Volumina, Los James och Fckn Burritos så blir du genast mer peppad är jag övertygad om.

Guadalajara är grått, det känns som det ska regna vilken sekund som helst men det gör det inte. Istället är det kvavt och svettigt och minst rörelse ger lökar och massiv andning. Jag har blivit magsjuk igen och därför börjat dricka en shot whiskey varje dag. Känner mig som en alkoholist. Men det hjälper faktiskt. Vet inte om det var min pappa eller Yogi som tipsade mig först, men jag tackar båda. Förhoppningsvis ska jag efter två månader här äntligen vara stabiliserad. Tiden går alldeles för fort. Snart är det oktober och då är det bara två månader kvar. Jag vill inte åka hem. Mitt liv är alldeles för bra här, Mexico är för bra och ja, jag mår för bra. Men jag saknar er så det blir fett ändå.

Ikväll är det konsert på Rusty Trombone med Los James ett gäng sköna nittonåringar som gör galen och rolig dansmusik. Jag förväntar mig fet fest, inte bara för att min favorit mexikan/argentinare kommer, utan för att Los James är bra på att dansa, göra fest och göra efterfest. Om jag inte haft lektion imorgonbitti klockan åttaochtretto hade jag dock varit ännu gladare.

Bilden nedanför är en av många som produceras i min anteckningsbok under mina lektioner i Perspektiv på världsagendan. Vi ser på många dokumentärer och diskuterar massor och skuldkänslor för jag gör och bryr mig för lite är påtagliga och jag försöker tranförerera de till papper. Det slår mig dagligen här att jag lever i en bubbla. Till exempel när man kommer hem sent på natten och man ser människor vandra runt i vårt fina område och rota i soporna. Eller på vägen till skolan när man ser barn ligga i det lilla gräset mellan två hårttraffikerade gator medan deras föräldrar går runt till bilarna och säljer det de kommit över billigast. Det finns oändliga exempel på fattigdom och misär här. Det är ofta svårt att ta in. Den politiska korruptionen är extrem och många av de jag talat med känner sig handlingsförlamade. Det är otroligt svårt att göra något åt för det är så farligt att tala om det offentligt för man riskerar att bli kidnappad, misshandlad, få sina närmaste misshandlade m.m. Igår på föreläsningen diskuterade vi mat, fattigdom och utveckling. 20 % av befolkningen får 2 % av världens totala inkomst, 60 % får 24 % och de rikaste 20% får 76 %. 19 % av världens befolkning lever på under en dollar per dag. Det är helt otroligt. Visst har det skett en förbättring, men jag tvivlar på att milleniummålen kommer uppfyllas. Speciellt inte när länder i Europa ständigt minskar sina bidrag och insatser i U-länder. I Mexico idag äger de rikaste 10 % 40 % av all mark i Mexico. Jag vet inte hur inkomstfördelningen är i Mexico, men min gissning är att den är otroligt diversifierad. Jag ska kolla upp det och kolla upp hur det är i Sverige.



Varje gång jag sätter mig och tänker på dessa frågor så känns det som att jag blir hämmad av dessa skuldkänslor och tvångskänslor jag känner och vet inte riktigt hur jag ska komma runt dem för att producera något vettigt och bidra. Men jag ska göra det. Mer än någonsin är jag motiverad att jobba med mänskliga rättigheter och fattigdom. På något sätt vill jag jobba med barnarbete, jag vet att det är ytterst klyschigt men det är helt otroligt vad det skär när man ser barnarbete.

Det är så dubbelt och motsägelsefullt i det här landet. Efter att suttit med alla dessa problemen i huvudet ska jag raka benen, sätta på mig en klänning och hoppa in i en jeep som är större än min lägenhet. Komplext.

Alltså det händer så himla mycket här att jag knappt kan få plats med allt i mitt huvud, än mindre få det på pränt. Jag börjar för cirka en och en halv vecka sen och arbetar mig framåt.

Förförra lördagen åkte jag och övriga Pechugas till flygplatsen och hoppade på ett litet plan till södra Mexico och staden Oaxaca som är helt grym och helt annorlunda än Guadalajara. Den är betydligt mindre, husen är låga, gatorna smala och krokiga och det känns mer genuint. Vi bodde på ett grymt litet hostel "La luz de la Luna" som kostade cirka 45 svenska kronor per natt, åt vegetarisk supergod mat, gick på marknader, åt insekter, besökte museum och pyramider och såg spontanteater. (Det finns massor med bilder på facet på min sida och Cathrine Spillane eller Sarah Barracco). Var fantastiskt härligt att vara lite kulturell och turistig. Jag kan säga att de rostade insekterna INTE är goda, kanske värt att pröva bara för att det är skumt, men inte goda. Däremot är "mexikansk pizza" typ helt underbart och om man vill köpa billiga skinnskor ska man åka till Oaxaca. Efter en dags turistande tröttnade jag och Cath och stannade kvar i stan och drack vin och åt guacomole i regnet. Jag har under min semester överkonsumerat guacamole, tostadas, sushi och piña coladas. Men det är så fantastisk gott och billigt, svååårt att motstå.

Söndagnatt satte vi oss på en buss som skulle ta oss till Puerto Escondido (dåligt översatt; den gömda stranden). Vi fick veta innan vi åkte att bussresan skulle ta 10 timmar, åka på små bergsvägar och nästan alla som åkte med den kräktes eller var med om en bilolycka. Vi hoppades att vi skulle kunna sova. Det gick inte, det var som att åka en brutal bergodalbana. Man flög runt hela tiden och eftersom de älskar att dra på acn var det minusgrader i bussen. Efter 10 och en halvtimme kom vi fram till värmen och var lagom mörbultade. Nu hade även Stan (fransman från Mexico City) Victoria (svenska), Roselyn (fransyska) och Victor (från ecuador och USA) anslutit till vårt sällskap. Vi började vår hosteljakt i 35 graders värme konkandes på våra väskor. Men vi behövde inte jobba hårt för det fanns rum på hostel nr. 2. Rockaway hotel. Där hyrde vi en minibungalow för sex pers, fast vi var sex men det var grymt. 20 meter från stranden, pool och kostade ca  50 spänn per natt. Vi spenderade måndag, tisdag, onsdag och torsdag där och gjorde i stort sätt ingenting, annat än att ligga på stranden, kasta oss i vågor, dricka drinkar, äta mat och umgås. Det var underbart. Hälften av de som hänger där är australiensare och alla är tokavslappnade surfare.. Det var svårt att stressa och planera där. Med andra ord var det grymt.

Sen blev det torsdag och eftersom vi egentligen hade skolan både onsdag och torsdag, tvingade vi oss att åka hem. Jag rekommenderar Puerto Escondido starkt. Jag har blivit lite solbränd men inte mycket för det var tokvarmt och jag gömde mig i skuggan. Huvudgatan bestod av en grusväg och mitt i hade restaurangerna sina uteserveringar. Eftersom det bara fanns en asfalterad väg var det svårt för bilarna att ta sig fram och många fastnade i gruset. En morgon var vi tvugna att stå och hänga på en bils flak för att få den att lossna, det gick inte...

Men efter sex dagar borta från GUadalajara var jag faktiskt riktigt glad att återvända. Kom hem till huset dumpade mina grejer och gav mig ut för att klubba. Dock hade resan satt sina spår och jag tröttnade rätt fort. Men sen kom fredagen! Först trodde jag att det skulle bli katastrof för när jag åkte från campus i taxi började det tokregna, blåsa, remla ner isklumpa från himlen och stormen var i fullgång. När jag kom hem hade vi ingen el och huset var översvämmat. Utanför ramlade träd och flöd skräp. Men vi trotsade stormen, hittade en taxigubbe som kört taxi i Guadalajara i 38 år och hittade alla bakvägar och tog oss till konserten. Jag måste medge att stormen gjorde mig riktigt rädd. Midnight Juggernauts, ytterligare ett australiensiskt band spelade på Calle 2. Det var fett och vi hängde med våra nyfunna mexikanska vänner som är såhärliga. Konserten var faktistk en besvikelse. Lyssnar man på myspace är det grymt, fett elektro. Men live var det alldeles för mycket gitarrer och alldeles för hårt. Men konserten var ändå superkul, så det gjorde inte så mycket. Det var tokdans på högnivå. Sen förföljde vi bandet till en klubb där de hängde i baren och var allmänt dryga. Jag däremot var i högform och körde locolocodans och hinkade GT. Folk var tokhöga på ecstacy (hur det nu stavas) och gnagde läskigt med tänder och hade stirriga ögon. Vi åkte en sväng förbi favvoklubben Acne men det var inget drag så vi begav oss till Fabio på efterfest. och bandet kom dit, jag kände mig lagom häftig. Inte för att de är superstora men det var en grym stämning. Vårt nya lilla gäng spelar i ett band som heter Bosque Discotece och är hyfsat kända här i Mexico så de kände de som arrangerade konserten som kom med bandet, sprit i mängder och deras privata langare. Jag chockas varje gång av hur drogliberala folk är här. Hursomhelst var efterfesten fet, med grym musik, dans, cykelturer och kärlek. Jag kom hem klockan sju dagen efter och var praktiskt taget död, men det var det så värt.

Lördagkväll hann jag bara med duscha och byta om och sen skulle Cath vara med i en fashion show. Jag skulle egentligen också varit med men efter som  jag kommit hem så sent och min telefon var död, missade jag genrepet och därmed showen. Den var mitt i en jättemaskeradfest med disneytema och det var mycket smink, vintagekläder, blinkblinkljus och hög elektro och billig öl (5spännflaskan) högst uppe i ett övergivet hotell. Det var grymt. Tydligen var efterfesten ännu bättre, men jag var så trött att jag nästan somnade och lämnade stället vid två i ösregn. Återvände till ett tomt hus, åt empanadas och kollade på "24hourpartypeople".

En väldans bra helg med andra ord. Dock händer det en del läskiga saker här i Guadalajara. Förutom de konstanta diskussionerna kring drogtrafiken var det förra veckan en annan nyhet som upptog största delarna av nyhetstiden. En buss krockade med en personbil, inget ovanligt här. Däremot vill busschauffören efter krocken absolut inte stanna kvar men det var en hel del folk som tvingade honom. Men innan polisen hunnit dit så tog han fram en pistol och sköt sig själv. Anledning till det var att i bussen var det gömt ett stort antal organ i från barn, som var ämnade att säljas på svarta marknaden. Dagligen försvinner det mängder av barn här i Mexico som sedan mördas för att man ska kunna sälja deras organ. En verklighet som jag känner är långt ifrån min. Obehagligt och hemskt.

Dessutom läste jag nya siffror vad gäller världssvält. Var 3.6 sekund dör en person med anledning av svält. Otroligt. Hur fasiken ska man få rätsida på det?

Nu har jag kramp i mina fingrar. Peace out.