springbreakintj

Idag ar det tisdag, klockan ar halv elva och det har varit elavbrott i skolan. Jag hoppades pa att den skulle stanga ner och att  vi skulle fa ledigt men icke. Istallet sitter jag nu och borde tokplugga till mitt historiaexam. Skitkorv. Hatar parcials. Frustrationen ar ii hogform och aven traningsvarken. Jag gar i trappor som om jag vore stelbent.

Helgen var grym. Grym ar nog det mest frekventa ordet pa denna blogg. Eller ja, fredagen var ingen dag, jag var i skolan tva timmar, var trott. Hangde med Cath och Sara, at indisk mat och kopte skor. Grymma skor. Sen akte jag hem och sov.
Lordagen vaknade vi tidigt och samlade ihop pechugas, solkramer, mobiltelefoner, hattar, leksaker och tog oss till bussstationen och begav oss till Chapala. Chapala ar en av Mexicos storsta sjoar, om inte den storsta. Den ar tokfororenad och det var egentligen inte sa kul. Vi at Guacomole i solen, lekte med en Zebra, lyssnade pa Zumba och jag kopte illrosa fejkade Raybans. Sen tittade vi pa vattnet och jag blev sentimental. Caths pojkvan har gjort slut med henne (over facebook!) sa hon var ledsen. Tillsammans inandades vi den nagot friskare luften, holl hand och kande en massa saker. Ibland ar det sa vart att aka ut och titta pa naturen. Tydligen, enligt Fabs, finns det feta blomsteraffarer dar som han ska visa oss. Har aldrig visat ett sa stort intresse for natur, blommor och trad som nar jag ar med honom. Efter ett par timmar i Chapala ville vi aka till Ajijic och hoppade pa skrangelbuss nummer tva. Vi visste inte riktigt var Ajijic lag men antog att det var dar de flesta gick av. Varfor jag gjorde det antagandet ar oforklarligt och ja. Det slutade med att vi somnade pa bussen och vaknade upp i Jocotepec, endstatitionen.. Men det gjorde inte sa mycket for Jocotepec var najs. Vi kopte studsbollar och pelotas och spelade boll pa torget, jag pratade med Annika, underbart, vi drack sangria och diskuterade man och karlekar. Sag en bil i en vagg och ramlade in i ett majsstand. Pa det hela taget en mysig dag.

Sen atervande vi till Guadalajara for att ga pa maskeradfest med attiotalsgangstertema. Jag korde med pa attiotalsabbaglam-look. Men det var uppskattat och eftersom Bosque Discoteca skulle spela sa var det mer passande. De var grymma. Min tillfalliga man Fabio spelade elgitarr och synth och var het deluxe. Fckn Burritos korde ocksa sin grej och det var fett. Forst var de utkladda i caper a la de svarta riddarna i Sagan om Ringen och under hade de nagon slags futuristisk insektsuniform. Det var chido, och jag tokdansade pa hogvarv. Sen var det dags for "after" efter en massa roddande. Men nar vi skulle aka till Aftern blev var lilla bil pakord av en stor jeep. Krocken var inte sa farlig, framhuven blev lite mosad. Men jag blev radd, dels pa grund av krocken och dels pa grund av de 5 polismannen med k-pistar som kom springande och dels for att det fanns knark i bilen.. Men till slut var det inte sa farligt. Polismannen var pa var sida och gav oss cigaretter medan vi vantade i drygt tva timmar pa forsakringskillarna. Vi lyssnade pa musik, masserade varandras huvuden och at tictac. Forsakringsmannen kom, poliserna forhorde, mannen i andra bilen blev aggresiv och hotade med att sla ner Fabs, mer forhor och sen fick vi aka ivag. Da var klockan sex sa det blev ingen efterfest och vi akte hem till Fabs, jag sjong lite Abba, vi tittade pa youtube och sen sov jag till halv tre dan efter. Sedan dess har jag bara pluggat. Men till helgen blir det los james och bosque discoteca pa "garageparty", torsdag ska jag cykla runt i stan och titta pa trad och dar emellan ska jag forsoka lyckas bli godkand pa fyra prov och tre projekt...

Peace out, my friends.

Daniel jag tycker jättesynd om dig, jag lider med dig. Lyssna lite på Bosque Discoteca, Volumina, Los James och Fckn Burritos så blir du genast mer peppad är jag övertygad om.

Guadalajara är grått, det känns som det ska regna vilken sekund som helst men det gör det inte. Istället är det kvavt och svettigt och minst rörelse ger lökar och massiv andning. Jag har blivit magsjuk igen och därför börjat dricka en shot whiskey varje dag. Känner mig som en alkoholist. Men det hjälper faktiskt. Vet inte om det var min pappa eller Yogi som tipsade mig först, men jag tackar båda. Förhoppningsvis ska jag efter två månader här äntligen vara stabiliserad. Tiden går alldeles för fort. Snart är det oktober och då är det bara två månader kvar. Jag vill inte åka hem. Mitt liv är alldeles för bra här, Mexico är för bra och ja, jag mår för bra. Men jag saknar er så det blir fett ändå.

Ikväll är det konsert på Rusty Trombone med Los James ett gäng sköna nittonåringar som gör galen och rolig dansmusik. Jag förväntar mig fet fest, inte bara för att min favorit mexikan/argentinare kommer, utan för att Los James är bra på att dansa, göra fest och göra efterfest. Om jag inte haft lektion imorgonbitti klockan åttaochtretto hade jag dock varit ännu gladare.

Bilden nedanför är en av många som produceras i min anteckningsbok under mina lektioner i Perspektiv på världsagendan. Vi ser på många dokumentärer och diskuterar massor och skuldkänslor för jag gör och bryr mig för lite är påtagliga och jag försöker tranförerera de till papper. Det slår mig dagligen här att jag lever i en bubbla. Till exempel när man kommer hem sent på natten och man ser människor vandra runt i vårt fina område och rota i soporna. Eller på vägen till skolan när man ser barn ligga i det lilla gräset mellan två hårttraffikerade gator medan deras föräldrar går runt till bilarna och säljer det de kommit över billigast. Det finns oändliga exempel på fattigdom och misär här. Det är ofta svårt att ta in. Den politiska korruptionen är extrem och många av de jag talat med känner sig handlingsförlamade. Det är otroligt svårt att göra något åt för det är så farligt att tala om det offentligt för man riskerar att bli kidnappad, misshandlad, få sina närmaste misshandlade m.m. Igår på föreläsningen diskuterade vi mat, fattigdom och utveckling. 20 % av befolkningen får 2 % av världens totala inkomst, 60 % får 24 % och de rikaste 20% får 76 %. 19 % av världens befolkning lever på under en dollar per dag. Det är helt otroligt. Visst har det skett en förbättring, men jag tvivlar på att milleniummålen kommer uppfyllas. Speciellt inte när länder i Europa ständigt minskar sina bidrag och insatser i U-länder. I Mexico idag äger de rikaste 10 % 40 % av all mark i Mexico. Jag vet inte hur inkomstfördelningen är i Mexico, men min gissning är att den är otroligt diversifierad. Jag ska kolla upp det och kolla upp hur det är i Sverige.



Varje gång jag sätter mig och tänker på dessa frågor så känns det som att jag blir hämmad av dessa skuldkänslor och tvångskänslor jag känner och vet inte riktigt hur jag ska komma runt dem för att producera något vettigt och bidra. Men jag ska göra det. Mer än någonsin är jag motiverad att jobba med mänskliga rättigheter och fattigdom. På något sätt vill jag jobba med barnarbete, jag vet att det är ytterst klyschigt men det är helt otroligt vad det skär när man ser barnarbete.

Det är så dubbelt och motsägelsefullt i det här landet. Efter att suttit med alla dessa problemen i huvudet ska jag raka benen, sätta på mig en klänning och hoppa in i en jeep som är större än min lägenhet. Komplext.

Alltså det händer så himla mycket här att jag knappt kan få plats med allt i mitt huvud, än mindre få det på pränt. Jag börjar för cirka en och en halv vecka sen och arbetar mig framåt.

Förförra lördagen åkte jag och övriga Pechugas till flygplatsen och hoppade på ett litet plan till södra Mexico och staden Oaxaca som är helt grym och helt annorlunda än Guadalajara. Den är betydligt mindre, husen är låga, gatorna smala och krokiga och det känns mer genuint. Vi bodde på ett grymt litet hostel "La luz de la Luna" som kostade cirka 45 svenska kronor per natt, åt vegetarisk supergod mat, gick på marknader, åt insekter, besökte museum och pyramider och såg spontanteater. (Det finns massor med bilder på facet på min sida och Cathrine Spillane eller Sarah Barracco). Var fantastiskt härligt att vara lite kulturell och turistig. Jag kan säga att de rostade insekterna INTE är goda, kanske värt att pröva bara för att det är skumt, men inte goda. Däremot är "mexikansk pizza" typ helt underbart och om man vill köpa billiga skinnskor ska man åka till Oaxaca. Efter en dags turistande tröttnade jag och Cath och stannade kvar i stan och drack vin och åt guacomole i regnet. Jag har under min semester överkonsumerat guacamole, tostadas, sushi och piña coladas. Men det är så fantastisk gott och billigt, svååårt att motstå.

Söndagnatt satte vi oss på en buss som skulle ta oss till Puerto Escondido (dåligt översatt; den gömda stranden). Vi fick veta innan vi åkte att bussresan skulle ta 10 timmar, åka på små bergsvägar och nästan alla som åkte med den kräktes eller var med om en bilolycka. Vi hoppades att vi skulle kunna sova. Det gick inte, det var som att åka en brutal bergodalbana. Man flög runt hela tiden och eftersom de älskar att dra på acn var det minusgrader i bussen. Efter 10 och en halvtimme kom vi fram till värmen och var lagom mörbultade. Nu hade även Stan (fransman från Mexico City) Victoria (svenska), Roselyn (fransyska) och Victor (från ecuador och USA) anslutit till vårt sällskap. Vi började vår hosteljakt i 35 graders värme konkandes på våra väskor. Men vi behövde inte jobba hårt för det fanns rum på hostel nr. 2. Rockaway hotel. Där hyrde vi en minibungalow för sex pers, fast vi var sex men det var grymt. 20 meter från stranden, pool och kostade ca  50 spänn per natt. Vi spenderade måndag, tisdag, onsdag och torsdag där och gjorde i stort sätt ingenting, annat än att ligga på stranden, kasta oss i vågor, dricka drinkar, äta mat och umgås. Det var underbart. Hälften av de som hänger där är australiensare och alla är tokavslappnade surfare.. Det var svårt att stressa och planera där. Med andra ord var det grymt.

Sen blev det torsdag och eftersom vi egentligen hade skolan både onsdag och torsdag, tvingade vi oss att åka hem. Jag rekommenderar Puerto Escondido starkt. Jag har blivit lite solbränd men inte mycket för det var tokvarmt och jag gömde mig i skuggan. Huvudgatan bestod av en grusväg och mitt i hade restaurangerna sina uteserveringar. Eftersom det bara fanns en asfalterad väg var det svårt för bilarna att ta sig fram och många fastnade i gruset. En morgon var vi tvugna att stå och hänga på en bils flak för att få den att lossna, det gick inte...

Men efter sex dagar borta från GUadalajara var jag faktiskt riktigt glad att återvända. Kom hem till huset dumpade mina grejer och gav mig ut för att klubba. Dock hade resan satt sina spår och jag tröttnade rätt fort. Men sen kom fredagen! Först trodde jag att det skulle bli katastrof för när jag åkte från campus i taxi började det tokregna, blåsa, remla ner isklumpa från himlen och stormen var i fullgång. När jag kom hem hade vi ingen el och huset var översvämmat. Utanför ramlade träd och flöd skräp. Men vi trotsade stormen, hittade en taxigubbe som kört taxi i Guadalajara i 38 år och hittade alla bakvägar och tog oss till konserten. Jag måste medge att stormen gjorde mig riktigt rädd. Midnight Juggernauts, ytterligare ett australiensiskt band spelade på Calle 2. Det var fett och vi hängde med våra nyfunna mexikanska vänner som är såhärliga. Konserten var faktistk en besvikelse. Lyssnar man på myspace är det grymt, fett elektro. Men live var det alldeles för mycket gitarrer och alldeles för hårt. Men konserten var ändå superkul, så det gjorde inte så mycket. Det var tokdans på högnivå. Sen förföljde vi bandet till en klubb där de hängde i baren och var allmänt dryga. Jag däremot var i högform och körde locolocodans och hinkade GT. Folk var tokhöga på ecstacy (hur det nu stavas) och gnagde läskigt med tänder och hade stirriga ögon. Vi åkte en sväng förbi favvoklubben Acne men det var inget drag så vi begav oss till Fabio på efterfest. och bandet kom dit, jag kände mig lagom häftig. Inte för att de är superstora men det var en grym stämning. Vårt nya lilla gäng spelar i ett band som heter Bosque Discotece och är hyfsat kända här i Mexico så de kände de som arrangerade konserten som kom med bandet, sprit i mängder och deras privata langare. Jag chockas varje gång av hur drogliberala folk är här. Hursomhelst var efterfesten fet, med grym musik, dans, cykelturer och kärlek. Jag kom hem klockan sju dagen efter och var praktiskt taget död, men det var det så värt.

Lördagkväll hann jag bara med duscha och byta om och sen skulle Cath vara med i en fashion show. Jag skulle egentligen också varit med men efter som  jag kommit hem så sent och min telefon var död, missade jag genrepet och därmed showen. Den var mitt i en jättemaskeradfest med disneytema och det var mycket smink, vintagekläder, blinkblinkljus och hög elektro och billig öl (5spännflaskan) högst uppe i ett övergivet hotell. Det var grymt. Tydligen var efterfesten ännu bättre, men jag var så trött att jag nästan somnade och lämnade stället vid två i ösregn. Återvände till ett tomt hus, åt empanadas och kollade på "24hourpartypeople".

En väldans bra helg med andra ord. Dock händer det en del läskiga saker här i Guadalajara. Förutom de konstanta diskussionerna kring drogtrafiken var det förra veckan en annan nyhet som upptog största delarna av nyhetstiden. En buss krockade med en personbil, inget ovanligt här. Däremot vill busschauffören efter krocken absolut inte stanna kvar men det var en hel del folk som tvingade honom. Men innan polisen hunnit dit så tog han fram en pistol och sköt sig själv. Anledning till det var att i bussen var det gömt ett stort antal organ i från barn, som var ämnade att säljas på svarta marknaden. Dagligen försvinner det mängder av barn här i Mexico som sedan mördas för att man ska kunna sälja deras organ. En verklighet som jag känner är långt ifrån min. Obehagligt och hemskt.

Dessutom läste jag nya siffror vad gäller världssvält. Var 3.6 sekund dör en person med anledning av svält. Otroligt. Hur fasiken ska man få rätsida på det?

Nu har jag kramp i mina fingrar. Peace out.

lalala

Idag ar det mulet har i Mexico. Jag har klarat mina parcials. Men idag ar en san dag som jag gar runt och vantar pa att nagot ska handa och inget kommer att handa. Kanske ar det for att jag langtar till imorgon.
kanske.

l

Den här helgen har varit tillägnad en sak: fest! Förra veckan hade vi våra första parcialexams och det var hemskt. Varje dag prov  och inlämningsuppgifter. Varje dag ångest och stress och inga roliga grejer, jobbiga prov med  exakt kunskap och huvudvärk. Har dock tvingat mig att lära mig stora delar av Baylis och  Smith utantill och nu kan jag rita  en karta över hur  USA var fördelat mellan spanien, frankrike och england på sjuttonhundratalet. Efter denna vecka  av total frustration och tristess kom helgen som ett festslag i magen. Fredagen var det meningen att jag skulle lagat svensk mat hos en Juan men kulturella skillnader kom emellan. På torsdagen beslutade vi att han skulle komma och hämta mig klockan sex och sen skulle vi åka och handla. Jag var lyrisk, har saknat att laga mat åt folk i ett rent kök. Halv åtta på fredag kvällen ringer Juan  och frågar avslappnat vad jag har för  mig. (Jag har väntat en och en halv timme, och är något irriterad) men svara lika coollugnt att jag och Cath dricker vin. Varpå han föreslår att vi ska förfesta lite och sen åka till en klubb. Jag frågar om vi ska laga mat, men det hade han glömt och nu var planerna ändrade. Inte för att säga att såhär är mexikanare eller så, men så är mexikanare, iallafall en hel del. Man ska hitta på allting ihop och åka överallt men till slut andras alltid planerna.. Men det slutade iallafall roligt och nu har jag en ung mexikan på kroken. Nitton år, det är inte helt okej men vi får väl se hur det slutar. Jag kom hem efter intensivt dansande, sjungande, flirtande och tacoletande vid fem på morgonen och somnade med kläderna på.

(Efter som Johan efterfrågar stycken så kommer de här) Lördagen vaknade med bultande huvud och torr mun klockan elva och pratade med mor och far, och Annika. Skype is the shit, speciellt när man är bakis och längtar hem litegrann. Sen blev klockan tre eftersom jag itne kan göra saker fort när jag är bakis. Klockan tre började firandet av Caths födelsedag. Vi hade köpte de hemskaste mexikanskaiglittermedurringningutanarmsuperkortläskigttyg-klänningar i matchande färger och när vi tar på oss dem så kommer vi se hemska ut. Discoqueensdeluxe-hemskt, men kul. Födelsedagsfirandet fortsatte med brunch och margaritas på Chai, och favoritgatan Chapultepec. Ska snarast åka runt och ta lite kort på miljön, men det blir inte alltid så. Sen gick vi på barbeque med Lucha Libre - tema och det var loco. Helt galet. Folk körde masker, tights och naket. Jag körde prydlig femtiotalsklänning.

Festen fortsatte på mitt gamla hostel, hospedarte, med banda, öl och liveband. Det var fett. Blev erbjuden kokain återigen och tackade nej ytterligare en gång. Sen tillbaka till lucha libre som hade installerat ett dansgolv och det blev tokdans till n´sync. Sen äntligen, till mitt absoluta favoritställe ACNE. På dörren stod det privat fest men det var inga problem att komma in, fullt med folk, varmt som i en bastu, extremtokdans, takgraffiti och nya vänner. Träffade en kille som hade nästan likadana glasögon som jag och kunde prata lite svenska. Jag kommer inte ihåg hans namn men precis när jag började skriva detta inlägget ringde han och på torsdag ska vi fika och öva spanska och svenska. När klockan blev fem och de flestas tripp var över var det dags för tacos. Fasiken det är underbart gott. Tacos al pastor con cilantro y cebolla, guacamole y salsa picante. Och sen taxiresa genom ödegator med Cath och skitsnack om konstiga mexare som ringer och vill träffas men sen inte kommer. Lustiga människor. Men shit pommes, kommer vara så avslappnad när jag återvänder till Sverige.

Idag har vi firat Chat ännu mer, genom att gå vilse i en och en halv timme på jakt efter sushi, därefter en taxiresa i fyrtio minuter och som slutade med att vi beslutade oss för att äta på Murikami två minuter i från mitt hus.. Men det var fantastiskt. Sushi sorpresa (sushiöverraskning), soppa och sangria allt för 100 svenska kroner. Det var 16 bitar, mycket sangria och en soppa. Murikami anses vara vldigt dyr här...

Nu väntar en vecka med Cut Copy, fika med svenskkillen, förhoppningsvis häng med ynglingen, konsert med Antoine Reverb och på fredag åker jag till södra Mexico, Chiapas och Puerto Escondido (Den gömda stranden)för vi är lediga i fem dar!! Yeah. Ibland regnar  det här, då blir man sådär snygg och caths klänning blev genomskinlig. Men det var det värt. Just nu råkar jag vara  ofrivilligt besatt av denna låten: lyssna och njut: Juanes - Me  enamora

Fick ta bort hetingen och lägga upp detta istället. Hoppas att profetian är sann.
Skrivet av mig sent sent en kväll: Ibland ligger vinet närmare sanningen än du någonsin kommer vara, och
viljan ett leva utanför ditt eget huvud är starkare än vad du orkar med.