springbreakintj

Daniel jag tycker jättesynd om dig, jag lider med dig. Lyssna lite på Bosque Discoteca, Volumina, Los James och Fckn Burritos så blir du genast mer peppad är jag övertygad om.

Guadalajara är grått, det känns som det ska regna vilken sekund som helst men det gör det inte. Istället är det kvavt och svettigt och minst rörelse ger lökar och massiv andning. Jag har blivit magsjuk igen och därför börjat dricka en shot whiskey varje dag. Känner mig som en alkoholist. Men det hjälper faktiskt. Vet inte om det var min pappa eller Yogi som tipsade mig först, men jag tackar båda. Förhoppningsvis ska jag efter två månader här äntligen vara stabiliserad. Tiden går alldeles för fort. Snart är det oktober och då är det bara två månader kvar. Jag vill inte åka hem. Mitt liv är alldeles för bra här, Mexico är för bra och ja, jag mår för bra. Men jag saknar er så det blir fett ändå.

Ikväll är det konsert på Rusty Trombone med Los James ett gäng sköna nittonåringar som gör galen och rolig dansmusik. Jag förväntar mig fet fest, inte bara för att min favorit mexikan/argentinare kommer, utan för att Los James är bra på att dansa, göra fest och göra efterfest. Om jag inte haft lektion imorgonbitti klockan åttaochtretto hade jag dock varit ännu gladare.

Bilden nedanför är en av många som produceras i min anteckningsbok under mina lektioner i Perspektiv på världsagendan. Vi ser på många dokumentärer och diskuterar massor och skuldkänslor för jag gör och bryr mig för lite är påtagliga och jag försöker tranförerera de till papper. Det slår mig dagligen här att jag lever i en bubbla. Till exempel när man kommer hem sent på natten och man ser människor vandra runt i vårt fina område och rota i soporna. Eller på vägen till skolan när man ser barn ligga i det lilla gräset mellan två hårttraffikerade gator medan deras föräldrar går runt till bilarna och säljer det de kommit över billigast. Det finns oändliga exempel på fattigdom och misär här. Det är ofta svårt att ta in. Den politiska korruptionen är extrem och många av de jag talat med känner sig handlingsförlamade. Det är otroligt svårt att göra något åt för det är så farligt att tala om det offentligt för man riskerar att bli kidnappad, misshandlad, få sina närmaste misshandlade m.m. Igår på föreläsningen diskuterade vi mat, fattigdom och utveckling. 20 % av befolkningen får 2 % av världens totala inkomst, 60 % får 24 % och de rikaste 20% får 76 %. 19 % av världens befolkning lever på under en dollar per dag. Det är helt otroligt. Visst har det skett en förbättring, men jag tvivlar på att milleniummålen kommer uppfyllas. Speciellt inte när länder i Europa ständigt minskar sina bidrag och insatser i U-länder. I Mexico idag äger de rikaste 10 % 40 % av all mark i Mexico. Jag vet inte hur inkomstfördelningen är i Mexico, men min gissning är att den är otroligt diversifierad. Jag ska kolla upp det och kolla upp hur det är i Sverige.



Varje gång jag sätter mig och tänker på dessa frågor så känns det som att jag blir hämmad av dessa skuldkänslor och tvångskänslor jag känner och vet inte riktigt hur jag ska komma runt dem för att producera något vettigt och bidra. Men jag ska göra det. Mer än någonsin är jag motiverad att jobba med mänskliga rättigheter och fattigdom. På något sätt vill jag jobba med barnarbete, jag vet att det är ytterst klyschigt men det är helt otroligt vad det skär när man ser barnarbete.

Det är så dubbelt och motsägelsefullt i det här landet. Efter att suttit med alla dessa problemen i huvudet ska jag raka benen, sätta på mig en klänning och hoppa in i en jeep som är större än min lägenhet. Komplext.